Först ska ni få veta    attjag har KOL.  sedan  några år tillbaka och lever på lånad tid eller   övertid rättare sagt, för egentligern är ju all vår tid bara lånad!Har tidigare tänkt som så, att ja, jag har fått diagnosenKOL=dödsdömd, inom överskådlig tid  så varför ska jag då plåga mig med ännu ett rökstoppsförsök, eftersom jag redan försökt sluta X antal gånger*läs otaliga* med samma nedslående resultat Självkänslan  har fått en smäll varje gång, bara större för varje gång med minskat självförtroende för varje  gång. Den som är f.d rökare, vet precis vad jag pratar om. Ni andra.... ska nu, om ni vill  förstås, få veta vilket litet helvete det kan vara att sluta röka. Jag har kommit til  insikten, att kanske  få möjligheten   att kunna andas utan   respirator sista tiden av mitt liv. Som det är nu kan jag inte  ens gå över golvet utan att kippa efter andan...har svårt nog att ta mig fram ändå, p.g.a.  mitt handikapp! Har inte bestämt datum för mitt nya försök. Det heter ju människan spårm, men Gud rår, så antagligen blir det bara så  att jag inte tänder morronciggen...så får vi se hur det går.