Ursäkta  mig, men vad i helvete har JAG, gjort DIG då???Jag känner inte dig, vill nte känna dig heller, har läst och komenterat i din blogg inget annat, och det, ja, det får du tåla när du är kaxig och startar en blogg, som ska "hela" dig!!Angående hatbrevet på facebook, så  vardet en fråga, inte ett påstående!! Jag vill precis siom du, vara anonym, därför förklarar jag inte  mer ingående vad som hänt mellan mig och mina barn!Men, kan säga så pass, att dethar  med mitt handikapp att göra, och ärligt talat. så är det mina barn som är förbannat omogna och  trångsynta, som som avsäger sig bekantskapen, för att jag inte kan varabarnvakt, köra ärenden och skjutsapå barnbarnenjust för att jag är delvis förlamad! Visstt jag har antagligen misslyckats i min uppfostran, eftersom de blivit så trångsinta och fördömmande. Du grodan, tala om varför jag är så jävla äcklig nu då!  Tillhör du gruppen, som jag skriver om i mitt allra första inlägg här kanske? Kan mycket väl tänka mig att du är sen sådan elak liten djävul, som kastar glåpord åt handikappppade sluskar som mig!

Förstår du tror jag är en fyllekaja som mor din ifall du skulle sett mig, och, kramen jadu den tar jag tilbaka. OBS. Htbrevet, som jag kopierat från facebook, är tackolov inte till mig, hade det varit ddet, så hsaded inte JAG sörjt det barnet alla fall. Kunde bara inte förstå, hur   någon kan hänga ut sin mor på det viset som kvvinnan på face gjorde för ett tag sedan, men sedan jag lässt  "snuttgrodans" blogg, förstår jag mycket bättre!!

Ett barn, har många behov,  och många rättigheter. Barnet, behöver uppmärksamhet, som liten......och vuxen Barnet har behov av kärlek, och att älska......även som vuxen! Det finns säkert massor med  böcker  i detta ämne, och  jag  är varken, författare, eller, barnspecialist, så det överlämnar jag till dem, JAG, har bara min livserfarenhet, och en åsikt, som ,långt ifrån alla delar med mig....Men, ala behöver vi kärlek och värme, så    därför  skickar jag nu,  många varma kramartill alla  som   vill ha   och behöver  det!

Nej, Ida, det ligger inte på ditt ansvar, att få din mamma frisk,   kan ALDRIG vara ett barns uppgift(såvida  barnet inte är vuxet, och  mammans läkare!)Givetvis ska du Ida, tänkapå din   sambo, och ert förhållande, om han är den räötte, så jobba på att stärka banden mellan er, så  att ni när den tiden kommer, orkar vara bra föräldrar till era barn!Men, glöm för den sakens skull inte bort mamma, hon är den blivande mormodern. Mn ska aldrig missunna  barn  sina föräldrar, och rätten till  en mormor/farmor, om  de  fuinns i livet! Varma kramar till dig vännen