Har alltid kännt villkorslös kärlek till mina barn,  men vad gör man när barnet börjar ställa villkor för att älska tillbaka??Har alltid trott att kärlek, mellan mor och barn varit ömsesidig, men avk vad jag bedrog mig. Förstår bara inte hur barnet plötsligt kan  växla från hat till kärlek, bara jag gör som barnet säger???

Det snurrar en otäck tanke i huvet på mig, en önskan, som jag inte riktigt vet hur det skulle gå till. Jag önskar mig en barmhärtig minnesförlust så jag slapp minnas de barn jag en gång haft, slapp minas den kvinna jag en gång var, de familjer jag en gång haft. Slapp minnas allt hat jag fått, all kärlek jag fåttVarför ska man samla på minnen,  när någon annan, sedan fördärvar allting gför en??Tänker mycket på min mamma, som hela sitt liv kämpade för att få ta hand om mig Saker jag inte VILL minnas för de gör alldeles för ONT!! Ingen har väl sagt att livet skulle vara lätt, men  vem sa att livet skulle vara helvetetpå jorden??

Bitter? Javisst är jag bitter,förstår inte om någon kräver jag inte skulle vara det.Nej, ingen kräver det, ingen kräver eller vill ha någonting  av mig Ingen vill ha min kärlek, så snart KAN jag inte känna kärlek  för någon  heller Så varför kan man då inte få glömma hela livet?Jag skulle kunna skriva detta i ett Worddokument i stället, om det  är för att bbara skriva av sig en stund, men jag väljer att skriva här, för att kanke kunna få kommentarer, siom hjälper mig att se lite annorlunda på livet. Folk  skriver  det latinska citatet Carpe Diem" ganska respektlöst, och utan att tänka på den verkliga innebörden av orden! Min tolkning är kort  och gott,  " lev nu, lev för stunden, ta vara på varenda  sekund!" Även, om sekunderna, tillbringas i   ett tråkigt väntrum, väntande på läkaren, tandläkaren eller vad som helst. Tyvärr har jag tappat den konsten, och  anser att livet bara är en transportsträcka till döden, liksom, var det allt?

Du har så rätt, "mamma miller", men skrattet fastnar i halsen, när  vederbörander  har tutat i  min dotter vilket som är lämpligast för mig!

När jag  rensade bort mejl  i gårkväll, hittad jag ett från en kvinna, som då utgav sig för att vara min vän. Det stod  att hon tänkte på mig så mycket, varje daf, och  lite allmänna småfraser, men, helt plötsligt  står det, ungefäfr så här, "men du har inte det bra, du har inget värdigt liv, o.s.v.  och artt jag då skulle hadet så mycket bättrer, på en instutition Men va fan, här har jag ett hem, och en man som älskar mig/av någon outgrundlig anledning, som inte ens jag har förstått! Jag har en trädgård, visserligen vildvuxen nu, men jag är bara några steg från naturen. Då är det inte bra enligt  kvinnan, jag skulle ha det sååå mycket bättre på ett såant hem hon själv har placerat sin sjuke make! Jaha, hur många tror på att man blir friskare när man lever, bland andra sjuklingar, senila, handikappade, ja, kortr sagt, de som inte har någon som bryr sig om dem????*morrar*

Min svenskalärare, hade vänt sig i sin grav, om han vetat vilket språk dagens ungdomar.....ja även en del vuxna, använder sig av i dag!I dag, heter det, "den är så sjukt snygg","jag ä r sjukt lycklig, mm.mm Hur kan något vara "sjukt bra"?Sjukt, betyder dåligt, inte friskt, och ingenting annat! Alla dessa förkortningar, P, D.  och allt  vad det är. Om man hade ett svenskaprov i skolan, på min tid, och stavat till också, "oxo, oxå", ordet mycket, "mkt". Tänk vad många fel man haft då. Det är inte konsstigt att  det klagas på att dagens skolelever, har dåliga betyg, när eleverna skriver på chattspråk, eller egna påhittade ord!

F